Dagens Nyheter – 11 mars 1869, sida 1

visst icke. Du tager alldeles miste. Han talar aldrig om dig. Den unge herrn kände sig fortfarande otillfredsställd. — Jag är icke heller så okunnig, Janet, yttrade han. Jag kunde fått pris för grekiska verser i år, ifall jag deltagit i täflingen, sade min lärare; och hvad beträffar jagten, .så vill du väl icke att en man skall sitta hemma och brodera ridande araber, såsom mina systrar göra? — Nej, det Vill jag ej. — Nåväl, jag ber dig, Janet, föreställ dig icke andra menniskor bättre än dina egna Vvänner, eller andra ställen vackrare än dessa, ehuruväl naturen här och der utomlånds slösat mera med gina håfvor än här: — Min far har väl sagt så, emedan, efter hvad han påstår, barn gerna inbilla sig att hvad de först lärt känna är det bästa i verlden. Jag tror, Hugh, att parken här bredvid med alla sina träd och höjder är så förtjusande som trots något annat ställe på jorden. — Ja, der är vackert, är det icke, min kära, dyra Janet? Nu blefvo de unga tu varse flickorna Bartlett, som äfven kommo för att få säga Janet farväl, och derigenom afbröts samtalet. Följande vecka anträdde familjen Ferrol sin resa till södra Frankrike. De färdades långsamt; de voro ute endast för att njuta och vederqvicka sig. Intet sparades som kunde bidraga till att göra färden angenäm. PAUL FERBOL. 17.