Dagens Nyheter – 11 mars 1869, sida 1

AE ORUP. BA RAND RARIS VE YEARS RHYS UWIUL1ILNBYAD SI UMAV IAN —— !i c lägenheter till bosättnivg för jordbrukare och minskning således uppkommer i personella skatter, och de gamla åboarne drifvas bort från sina gamla hem. Opartiska skånska tidningar klaga i följande ordalag: Att flera bönder på senare åren blifvit tvuogne att anv tingen åtaga sig drygare afgifter för sina hemman eller afflytta, är en känd sak; men detta tilltag mot bönderna är dock en småsak, mot hvad som tidtals under de senaste 40 åren vederfarits dem vid flera af våra herregårdar, der man kört hundradetals bönder, som i allo fullgjort sina skyldigheter, med hustrur och barn från bus och hem; och många af dessa hafva sedan slutat som fattighjon, eller blifvit stattorpare på en s. k. plattgård, som. tillverkats af förutvarande hela byår, der välbergade åboar från orminnes tider haft sitt hem, men der nu på plattgården en arbetsbefolkning hålles, som då densamma efterhand blir utsliten, ej äger !i behåll ett öre, utan förökar fattighjonens antal. l Man bar stora skäl betvifla, det frälsemän-. nen i Skåne hafva laglig rätt att verkställa dylika afhysningar för inrättande af plattgårdar eller stattorparebaracker, vore ock hemmanen rent frälse och ej, såsom verkliga förhållandet merändels är, olaga donationer eller iokräktningar från kronooch skattehemmar, Enligt landslagen voro nemligen dylika donationer förbjudna, och efterföljande regenter ålagda återkräfva, hvad deras företrädare bortgifvit, Carl XI verkställde med kraft i det gamla Sverige denna reduktion af kronoOch skattegods, men i Skåne bedrefs denna sak så lamt, att ännu qvarstår mycket att göra deratinnan, såvida ej skånska godsherrarne vilja fara våckert fram och hålla sig inom lagens skrankor mot åboarne. Skånska frälsemäonen ställa sig oskyldiga. och tyckas ej veta orsaken till den oro, som bemäktigat sig deras godsbörder; de skylla. på uppviglaro o. s. v. På samma sätt gjorde. adeln i fordna tider. Fryxell berättar härom följande: Adelns djerfva, ofta obilliga och. förnedrande fordringar mäste väcka ofrälsemännens. harm. Bönderna, i synnerhet dealkarlarbe, höllo stundom sitt gamla tal, att de ville gå man ur huse och ibjelslå all adel; . Och Vid riksdagen 1672 spordes inoin-ofrälsestånden en ganska stor förbittring. Adeln såg Och hörde missnöjet, men ville eller L sin blindhet icke inse orsaken. Te Adde 7? pöl de butra utvrotten, och ansåg sig dertill icke hafva gifvit någon anledning. Hela riddarhuset förband sig med ed, att. söka upptäcka orsaken till denna ofrälseståndens Fbesynnerliga ovilja, — Vi erintas och erinra om det gamla ordspråket: . quosJupiter perdere vult, dementat). Fryxell, del: 14, sid. 140). Alt jdetta från 1672 kan nu tillämpas på goädsherfarne i Skåne. Ett af rikedagens utskött har i dägarne resolverat som följer: Det förefaller utskottet, som skulle inom få landskåp i Sverige eganderättsförhållandera vara så historiskt kända och bevittnade som just iSkåne, — Jat de äro kända och blifva det inhe mera, såsom varande helt Och bålIet oefterrättiga. Men j är derföre hvsrken skäligt eller rådligt att, såsom dtskotter, afstyrka all undersökning till åstadkommande af läg och rätt, — Vi:serligen går nu ej mera man ur husct för att ibjelstå godsberrarne, men arbetsfölket nödgas gå man ur huset för att utvandra till Amerika. Och derföre vöre kanske skäl att i tid se till, huruvida skånska godsegarhe hafva laglig rätt att medelst en olidelig dagsverksskyldighetutsuga åboarne. — Vi hafva omnämnt Carl XI:s reduktion och att den ej blef utförd 1 Skåne. Cal X Gudstaf, som eröfrade Skåne, bortgaf af mångahända skäl kronogods i Skåne, hvarom vidare längre fram. Nu säger Fryxell, angående 4) Den Gud vill förgöra, förblindar han.