lade dessa ord: skyldig, men rekommenderas på det högsta till benådning. Den djupa tystnaden fortfor. Hvar och en såg på sin granne, för att i hans ansigte läsa, om han hört rätt, och derefter på arrestanten. Dennes anletsdrag hade ett uttryck sådant, som brukar framkallas af en oväntad underrättelse, men ingen annan känsla röjde sig i dem. Domaren blef bedröfvad och med en tung suck reste han sig upp för att fullgöra sin pligt. I så bitande ordalag, som han kunde finna med sin egen och sitt embetes värdighet förenliga, inlade han en reservation mot den slutledning, juryn dragit utaf de afgifna vittnesmålen, och till följd af hvilken han nödgades döma fången till döden. Härefter försäkrade han fången, att han med större tillfredsställelse hört sednare delen af juryns utlåtande, och att han personligen ville med glädje söka medverka till en benådning. Ferrol gjorde en imponerande bugning, då detta tal ställdes till honom, och förblef stående helt lugn, under det att hans vänner samlade sig omkring honom. — Bry er icke om saken, Ferrol, yttrade en; det är den största dumhet, som någonsin blifvit begången af en jury. — Detta var då rent af löjligt, menade en annan. Lord Ewyas erbjöd sig att resa till London och använda allt sitt inflytande på PAUL FERROL. 15.