Dagens Nyheter – 6 mars 1869, sida 2

k. m:t kommit till, var alldeles lika eller 440,000 rår. Hrir af Ugglas, Rydin, Wern m. fl. ansågo nemligen, att utskottets förslag inginge i specialiteter och komme att binda händerna på k. m:t, hvars proposition, såsom mera generell, borde antagas. — Hr MontgomeryCeder hjelm försvarade utskottets förslag, men kammaren afslog detta och antog den kongl. propositionen. Andra punkten i denna hufvudtitel, hvilken stod i sammanhang med handelsoch sjöfart:fonden, blef återremitterad, för att afvakta det öde, nämnde fond vid gemensam votering kan få. I öfrigt bifölls utskottets förslag, utom sista punkten. Den rörde frågan om, att de iakomster, som genom lästafgiftor tillfdyta generalkonsnln i London, måtte, i den mån de finnas i hans aflöning öfrerflödiga, konsulsfonden tillgodokomma. Utrikesministern uppträdde häremot, anseende, att den nuvarande generalkonsulas höga ålder samt visade utmärkta tjenster mot Sverige borde vara skäl att ej urder bans lifstid bifalla hvad utskottet föreslagit. Det afslogs ock, efter votering, med 60 röster mot 35. I utskottets betänkande rörande fjerde hufvudtiteln afslogs 8:de punkten, hvari utskottet tillstyrkt hr Liljencrantz motion om en skrifvelse till k. m. derom, att åtskilliga af armåförvaltningen hittills disponerade fonder och kassor måtte till riksgäldskontoret öfverlemnas för att i dess allmänna rörelse ingå. Krigsministern upplyste nemligen, att dessa fonder och ka sor redan äro disponerade och satt k. m:t således omöjligt kunde lemna ett bifallande svar till en sådan skrifvelse som utskottet föreslagit. — Samtliga öfriga punkter i utskottsförslaget angående denna hufvudtitel biföllos, således äfven nedsättningen från af k. m:t, för tillverkning af kopparpatroner, begärda 120,000 rdr till 80,000 rår, oaktadt krigsministerns afgifoa förklaring, att i så fall gevär:anslaget kunde komma att anlitas i och för 1ämnde tillverkning. ANDRA KAMMAREN. Vid början af sammanträdet begärde hr ITithner ceh erhöll tillstånd, att i dag få tramställa en fråga till yederbörande statsrådsledamot, af hvad skäl ett riksdagens beslut gående Carolinska iastitatet vid 1863 ännu icke blifvit af regeringen afgjordt. Sedan några betänkanden blifvit andra gången bordlagda, börjades föredragning af, hufvudtitiarna. I afseende å den första, omfattande anslagen till hofhållningen, hade hr Jöns Pehrsson väckt motion, hvari framställdes tvänne alternativer: antingen avt slutsumman skalle nedsättas från 1,417,000 rdr till jemnt en million, eller ock att riksdagen skulle i en skrifvelse auhålla, att k. m:t måtte taga iöfvervägande om icke för framtiden nedsättning kunde åstadkomma. Hr Jöns Pehrsson, som började den ganska långvariga diskussionen öfver denha hufvudtitel, hade blifvit öfvertygad om omöjligheten att få någon nedsättning i det nuvarande anslaget vidinnevarande riksdag; han ville derföre yrka bifall till sitt förslag om skrifvelsen, för att tilläfventyrs förbereda möjligheten af en nedsättning tramdeles. Då emellertid många af regeringens ledamöter voro närvarande ansåg han tilltälletlämpligt, att andra kammaren uttalade landets opinion om de anslag, som utgå till den kungliga familjen och bofbållningen. Det borde ej vara obekant för någon, att man allmänt anser dessa anslag vara för höga i förhållande till landets tillgångar, åtminstone för närvarande, då affärsställningen är allt annat än lysande; men tal. hoppades att konungens rådgifvare skulle framföra till konungen personligen hvad folket i detta afseende tänker och måste tänka iföljd af sina ekonomiska bekymmer. Det skulle vara olyckligt om regeringen satte sin popularitet på spel genom att neka att gå landets billiga önskningar till mötes i detta fall, tal. kunde ej tro det, liksom han hoppades att konungen, som bär det vackra namnet af landets fader, skulle, liksom andra fider, lyssna till sina barns anhållan och behjerta deras bekymmer. Hr Ahlgren klandrade statsutskottet, som ej yttrat sig om lämpligheten eller olämpligheten af den föreslagna skrifvelsen, hvarigenom kammaren kunnat få någon ledning för sitt omdöme i detta fall. För sin del vore tal. öfvertygad att en nedsättnivg borde ske, så vidt det låter sig göra, äfven å detta anslag. Han ville mindre stödja sig på de rop om bekymmer i ekonomiskt afseende, som ofta och från alla håll höjas, utan endast på regeringens egna uttalanden. TI flera afgifna propositioner, angående understöd och föranledda af framställningar från landshöfdingeembeten m. fl., har regeringen afprutat de begärda beloppen på de skäl, att tillgångarna för närvarande ej tillåta så stora anslag som begärts. . DåZ medel saknas att fylla oundgängliga behof, hvartill hungersnöd väl hör räknas, så synes det vara nödvändist att göra indragningar i