han i annat fall ämnade återresa dit på ångbåt. — E. nekar härtill. E. säger, att kort före kl. 8 på fredagsaftonen före hiäktningen hade Hellström sagt till E. att komma upp, emedan en grosshandlare ville tala med honom, men att E. skulle söga att en stationskarl hbedt E. härom. Att, när BE. då kom upp, Strömbom varit inne hos Hellström och att Str. då omtalat att ban telegraferat till G., hvarjemte Str. bedt E. för all del ej göra G. något illa, ty, hade Str. sagt, jag har stora affärer med honom. Str. hade derjemte rådt E. att begära af G. 2 å 3,000 rdr för resa till Amerika. Att de ej sedan träffats förrän på lördagen, då Str. sagt till E.: För Guds skull res, ty nu äro häktningsorder utfärdade på G. så att han ej törs gå ut. G. är mycket tvetydig i sina uppgifter angående hur många gånger han sammanträffat med Synnerberg i Stockholm, säger först att det var en gång, men indrar sedan sin uppgift till två gånger, emedan Synnerberg sjelf vid förra ransakningen sagt det; att det var möjligt att S. sett G., då denne första gången var hos Strömbom, men att G. då ej observerat S. emedan G. varit illamående och derför legat i ett inre rum på en soffa och mycket folk gått in och ut hos Strömbom. G. nekar till att det någonsin varit samtal mellan honom och Strömbom om branden eller om penningars lemnande till E. för dennes resa till Amerika. G. inlemnar ett bref från hr Friedländer, deruti denne säger sig ha fått svar från sin Finne, men då dennes anbud ej passade, hade F. en annan spekulant på sågen, af hvilken G. kunde påriäkna minst 5,000 rdr. (50,000?) Cederborg invänder här, att om G. vill hos brandstodsbolaget göra några anspråk med afseende på denna skrift, så måste han åläggas att med vittnen bestyrka densamma inför härvarande ledamöter af brandstodskomiten. — Angående vittnet Welander anhåller Cederborg att framdeles få framstilla de jäfsanmärkningar, hvartill han kan finna sig hafva anledning. Grubb säger att Wirhulta spruta varit alldeles ny, att han tillsagt E. att se efter sågen om nätterna; men E. säger att G. före undersökningen vid första tinget uppmanat E. att säga, det G. anmodat honom att efterse sågen sedan Glader flyttat. G. siger vidare, att han kan förevisa räkning på att RK. i detta afseende fått betaldt af G. samt söker erinra E. derom, men E. nekar fortfarande till en sådan öfverenskommelse. G. säger dock att K. vid sin afflyttning från Wärhulta haft några hundra riksdaler att fordra, som han erhållit af G. sjelf och som bland annat utgjort ersättning för nattbevakning vid sågen. Domaren påminner härvid G., att denne flera gånger under förra ransakningen sagt, att han aldrig sjelf utgifvit någon löneliqvid åt E., utan att detta alltid skett genom Löfgren, samt förehåller G. med allvar hans tvetalan. G., som invänder att han förra gången ej erinrat sig detta, nekar att förete sina räkenskaper under den tid han var egare till sågen, men säger sedan att han vill göra det, om han får resa hem till Wärhulta. — Med afseende på vittnena säger G. att han anser det oriktigt, att efter två års förlopp komma med vittnen, som talade så olika mot hvad de hade sagt vid första tinget. . Härmed slutades förmiddagsförhöret kl. 3 och hade således protokollsjusteringen fortgått i 4 timmar. (Forts.)