Dagens Nyheter – 6 mars 1869, sida 1

oo RV Fängelsets tjocka och dystra murar föreföllo honom ännu. mörkare genom den bjerta motsats åe-bildade till: der ljusa ochlifliga scenen :utänför; de med galler försedda fönstren,-de-massiva dörrarne, tystnaden, och e tomma och öde korridorerna, verkade på hans inbillningskraft med utomordentlig styrka. Tvånget är alltid förödmjukande; Ferrols ejelfkänsla uppreste: sig mot de formuliteter, hvarmed han mottogs som fånge; oaktadt fängelsedirektören bemötte honom med densstörsta artighet. Han införde fångens. namn och asklagelsen mot honom i journalen öfver andra brottslingar och deras ogerningar och ett litet rum, det bästa gom fanns, uppläts åt Ferrol Rummet var naturligtvis: en. cellen säng och två stolarcutgjorde hela-dess-bohag. Dörren lästes med. gtofva-riglär : efter honom. Ferrol vandräde fram. och åter i cellenoch rasade mot sig sjelf. — Det är ohyggligt, sade han i äfbrutna ord; arrestering... tvång bestraffning... afskyvärdt! Åter och åter. Upprepade han samma ord, utan att finna-dem behagligare, från hvilken sida han: än såg saken, och vandrade rastlöst fram och tillbaka i sin trånga cell. Det-gifyes: ögonblick, då vårt öde undergår em sorglig vexling,hvilka synas som ettoprof-på-alla kommande dagar och hvilka derför förefalla oäbhärdligas-Ett-Hon-Måste se döttal framträngde tydligt öfver