Dagens Nyheter – 5 mars 1869, sida 3

WRiddarordnarae. Göters stam. Fåfänglig, glitterströdd, småsinnad, afundsam. Tegnår. Armod i anda och själ, det tomma, bedriigliga skenet, Saknad af sanningens halt, brist uppå allvar och kratt — Sådan ir grumliga källan förvisst till fifängans äflan, Hvarmed af dårar i mingd kifvas om stjernor och band; Icke annorlunda man ser okynniga barn och Vildars otyglade hop tjusas af glitter och bjefs. Se, med hvad trånad man skenar i kapp dock på samhällets höjder Efter det vanskliga kram, efter ett lappri så slemt! Se, hur med ryggar, mjuka som vax, hur med halaste tungor Och med den sötaste min alla, som klättra förmå Uppåt i kyrka och stat, de så kallade stora. och rika, Lystna, af konungagunst tigga sig ordnars förtjenst! Se, hur i flocken enhvar, med den skimrande . leksaken hugnad, (Stjerna, krachan eller band, eller hur helst han : benämns) Yfs i sin fåfängas fröjd, påfågeln lik i sin storhet; Skådar och pröfvar på nytt, huru den grannlåten klär, Älskar att smålg emot lyckönskande verldens beundran, Tar att få sitt porträtt prydt med den rara klenod! Strax i sigillet jämväl han sitt lullull låter gravera, Ty nu ju syng hvad han ir: frejdad, förtjenstfull och stor. IH. Så får allt mer bland ett folk det förbländande skenet ett värde: Ytans bedragande prål, lifvets förledande flärd Alskas, virderas och söks som ett medel för framgång och heder; Och man förglömmer dervid sanning och redbar j förtjenst; Sinnet, förslafvadt af furstelig gunst, nu lefver för sken blott, Fullt utaf afund och allt lumpet, föraktligt och smått. Så blir den glänsande ytan ju mål för längtan och äflan, Så får ett lappri till slut miktig betydelse ock, Spridande tjusning i småsinnad barm det lumpna blir adladt — Tjusning, jemförlig med barns (sämre dock vida oo än den) När åt de små deras tupp har värpt i abe-boken. Derför, lycksökande barn, hyllen, virderen er tupp! Sverige, mitt fosterland, som, bekransadt af hafven och fjellen, Miktigt med skogar och filt, sjöar och malmrika berg Manar till allvar och kraft, till enkelhet, redbarhet, trohet Hvarje din ättling, hur kan slikt väl fördragas hos dig! Derföre ära och tack åt den man, som aristat att slunga Sanningens ärliga ord, ytliga narrar, till er! Enkel och rittfram han tolkar förvissst hvad vårt folk dock i grunden Menar om hela det kram, långods och fremmandes nyck, Hvilket har satt sitt förderfliga smink, sitt glittrande armod, Såsom en vimjelig rost, både på folk och på land. IH.