Dagens Nyheter – 5 mars 1869, sida 2

talar du om?... Mördare! — Ja, det är i sanning mycket orimligt att man vid ransakningen skall gifva mig detta namn; men antingen man gör det eller icke, Elinor, vill du lugnt bära denna hårda prötning? — Hur kan du tänka på något sådant, när det ej var din afsigt att bruka våld? — Jo, så var det verkligen. Jag är icke den bäste bland dödlige, som det heter i personalierna. Jag gjorde hvad jag berättat, Elinor; antag nu, att de skola hänga mig . kunde du älska mig, om jag blefve dömd att hängas? --Gud i himmelen, hur du talar! utbrast, hon, dödligt förskräckt. Hvad har händt? Ar det något du vill säga mig? — Och hon såg sig omkring, som hade hon väntat att se honom omgifven af poliskonstaplar. : Han svarade intet, utan såg henne några sekunder stadigt i ögonen. Hennes ångest antog under denna tystnad en bestämd form; — Fly, fly! utropade hon. Kom!... — Kom, ja kom, svarade han och drog henne ned vid sin sida. Du skulle alltså följa mig, om jag behöfde fly? Något sådant kan dock icke komma i fråga. Jag ville blott pröfva dig. Elinor drog en djup suck liksom hade hon känt sig befriad från en våldsam smärta. — Ack, gör aldrig mer ett sådant experiment! sade hon; saken är nog sorglig i sig