åter till sina anhängare; — de ha redan kommit för långt. — I detta ögonblick gaf den mensklige majoren, hvilken funnit sitt försök att mäkla fred bemött med: fullkomlig kallsinnighet och såg sig sjelf försatt i en högst kritisk ställning, en ordre. En skarp salva skrällde öfver torget i Bewdy, men den gick högt öfver mängdens hufvuden, som efter första förskräckelsen kände sig i godt behåll. — Det är en obarmhertig barmhertighet, utbrast Ferrol; en missförstådd misskundsamhet; träng på, framåt, mylord, de äro galna allesamman! Han stack sin ena hand i bröstfickan på sin rock, under det han talade. Folkets skrik öfvergick till tjut; Shenfrith vinkade, under förbannelser, till alla sidor, svängde sin käpp och försökte att komma framför Ferrol. Detta var hang sista ansträngning. Ferrol framdrog en dubbelpistol ur bröstfickan, spände ena hanen och sköt ihjel honom på stället. En man död och en annan med skjutvapen satte alla omkringstående i förskräckelse. Derigenom uppstod några minuters vankelmod, och deraf begagnade sig de belägrade, trängde sig fram och kommo alla välbehållna till huset, hvars port öppnades och stängde3 efter dem. -— De voro eländigt anförda! sade Fers rol när de väl voro inne genom dörrenj