Dagens Nyheter – 4 mars 1869, sida 1

såg ut att blifva en äkta vårdag med solsken och mild luft, fylld af foglar, bin, fjärilar och blomsterdoft. Hon var ifrigt sysselsatt, när hennes föräldrar närmade sig och stannade för att se på henne. — Du har aldrig förr ridit med oss, Jeannie, yttrade Ferrol mildt. Du kan få följa med nu, om du har lust; men jag kommer ihåg, att du i dag skulle åtfölja de unga Bartletts — föredrar du kanske deras sällskap? — Ack, pappa, jag vill så gerna rida med dig! utropade Janet, för hvilken detta var en lika ny som oväntad glädje. — Godt, mitt barn, skynda då att kläda dig; hästarne äro redan sadlade. Men under det hon påtog sin riddrägt, började hon blifva mycket orolig. Visst var det en stor: ära och lycka att få åtfölja föräldrarne, men hon bröt ju derigenom sitt löfte till Hugh, och han skulle få skäl att blifva mycket förtörnad på henne, isynnerhet som han ridit den långa vägen från Harolds Castle, för att göra dem sällskap. — Naturligtvis är det för systrarnas skull, som han kommer tillbaka, anmärkte guvernanten. — Ja, naturligtvis; men de skulle hemta mig. — Jag skall säga dem orsaken, tröstade: guvernanten. — Ack ja, gör det, gör det för all del! Men ni glömmer det väl ej, tillade hon då hon gick ned. — Nej, visst icke! . Ferrol gjorde ofta sådana ingrepp i henPAUL FERROL. 11.