Dagens Nyheter – 3 mars 1869, sida 2

Meditations poetiques, utgifna 1820, beredde honom genast ett lysande namn. Sedan följde tätt på hvarandra en mängd poetiska arbeten, alla af lika ovanlig skönhet. Under tiden beträdde han den diplomatiska banan och gjorde ett rikt gifte. r 1832 företog han en resa i orienten, dit hans drömmar länge lockat honom. Imaj månad steg ban omborå i Marseille med sin maka och sin dotter Julia på ett fartyg, som han för egen räkning låtit utrusta. Han förde red sig ett bibliotek, en hel arsenal och en samling furstliga presenter för höfdiogarne i de länder han ämnade besöka. Poeten, den franske emiren, såsom araberna kallade honom, reste som -en konvag, köpande hus för att i dem tillbringa några dagar, och medförande ett stort antal tjenare och hästar. Färden räckte i sexton månader; många voro de äfventyr af angenämt slag som Lamartine derunder hade; vi förbigå dem här, men anteckna i stället en händelse, som tillskyndade honom djup sorg, och som under denna resa inträffade: hans dotter Julia afled i Beyrut, och hennes döda kropp blef förd tillbaka till Frankrike. Frukterna af denna orientaliska resa voro en ntmärkt beskrifning (hvaraf ett utdrag är mycket läst i våra skolor), och en rubbning i författarens ekonomi, som ända till hans död bittert tyngde på hans lif. Längre fram under julimonarkien blef Lamartine vald till ombud i andra kammaren och började här egra sig åt bebandlingen af praktiska frågor. Hau ställde sig på oppositionens sida, och hans ryktbara verk Girondisternas historia anses ha icke oväsentligt bidragit till framkallande af 1848 års revolution. i Under kammarens sista och stormiga ses3sion detta år var det han som — till och med i närvaro af hertiginnan af Orleans, hvilken kommit för att anförtro sin son i folkreproseuntationens händer — om icke först, åtminstone med den största kraften och vältaligheten påyrkade bildandet af en provisorisk regering. Han framförde derefter sjelf berr Dnapost de VPEure till ordförandestolen, som hr Sawzet öfvergifvit, och dikterade för de betänksamma en lista å styrelseledamöter, på hvilken äfven hans eget namn var upptaget; och härpå begaf han sig tillsammans med de öfriga medlemmarne i den nya regeringen till stadshuset. Under de strider, som snart utbröto bland kanz3 kolleger, förde ban fogligheten: talan; han var en moderator, som sökte framför allt bibehålla bvad han ansåg vigtigast: endrägt, lugn och besinning. Också uttalades hans namn öfver hela Frankrike såsom en ordningens, räddningens symbol. Lamartine mottog för sin del utrikesportföljen. i Under några månader stod denne man på höjden at popularitet. Hans ord var allsmäktigt. Ej nog med att han förmådde lugna folkboparne i Paris; hela Frankrike böjde sig under konom och trodde på honom. Vid de allmänna valen till konstituerande församlingen blef han utsedd till ombud för icke mindre än tio valkretsar. Vid församlingens sammankomst den 4:de maj var hans uppträdande signalen till utbrottet af en verklig storm af hänförelse. Den redogörelse han afgaf för sin förvaltning afbröts oupphörligen af bifallsrop, så att han, för att hinna tala till punkt, sjelf måste bedja åhörarne lägga band Pp sina känslor. Med all aktning för hvad han under den tid, han var enväldig, gjoråv — och det var mycket godt, som det kostat kejsar Napoleon ganska stor möda att omintetgöra — måste det dock sägas, att det var hans qvarhängande svaghet för den gamla monarkien och bans blödhet, som ansenligt bidrogo att förspilla revolutionen. Han hade ett ögonblick i sin makt att företaga ett frihetens korståg genom Europa; han utfärdade i stället ett fredsmanifest; han vägrade de främmande, förtryckta folken Frankrikes materiela understöd; han försvagade dem derigenom; och utan hans svaghet skulie monarkerna aldrig kommit i tillfälle att införa reaktionens sabelvälde. Frankrike insåg detta. Lamartine förlorade sin popularitet. Han fick med knapp nöd en plats i kammaren. Efter Napoleons statskup drog han sig tillbaka i det enskilda lifvet och måste der arbeta mera än en negerslaf för att genom historiska verk, stundom ställda på npationalsubskription, bereda sig utvägar att godtgöra sina fordringsegare. Hura som helst, var han en af de ädlaste menniskor och af de största lyriska skalder, som någonsin lefvat.