i om bans häktande, fastän de tvister, 1 hvilka han varit sakförare, ej varit af politisk elier upprorisk, utan af civil natur angåerde eganderätten till vissa skånska frälsejordar. Och då mean ej.fann honom i hans hem i Käirstorp af Bösarps socken närs Steharsstation, der man sökte efter bonom: med lyktor och bloss under vattetid,.så utförtades gerast en belöning af 500.rår för hans efterspanende och gripat.de. Detta tog skruf och en skogväktare vid Gustefsborg i Perstorps föcken, hvilken person fordom varit en af Tulibergsa allierade, men sedan med honom.råkat i ovänskap, spanade efter och fick reda på att Tullberg vistades inom angränsatrde Torups soc: ken: Skogvaktaren, som sennolikt trodde sig stola erbålla belöringen, inrapporterade sin upptäckt och efter dökna anvisniog kom br Gyllenåvärd tilll stället och tager nu både äran och belöningen. Vid häktningstillfället aflossar man flera skarpa skott på T. och sårar honom; hvar: efier man bilägger bonöm med jern och för hor om till Hel-ingborg, hvgrest bam i full jercru:tring ändock: bevakas af tvenne dra? gafe. Man vågar ej sända honom med jernbaran, ej engång med någon till Malmö gående åvgbåt, utan låter utrusta. en kronoångbåt enkom för att föra honom — en ensam person — till Malmö. Med ett ord, han har blifvit behandlad som den gröfsta bof, eller som en kögst vigtig politisk person, och detta innan han -änru var anat än angifren för ett Fanske icke urbota brott. Och ej nog härmed; Man har låtit bäkta hans i Kärrss torp. qvarlemnåde -skrifbiträden, några: okunniga. bonddrängar, hvilka icke heller; såvidt bekant är; hafva. begått något: urbota brott, eller? för sådant blifvit angifne. Och för att fasttaga.3 å 4 personer, som dervid icke gjort eller. visat det: ringaste motstånd, har man avvändt ett extratåg till Stehag med en eskort af-.100 man med skarpladdade gevär, De häktade yrglingarre blefvo äfvenledes belagda med bojor och bard. Och hvarföre allt detta? Jo, emedan det här var fråga om några bönder och åcras enfaldiga tillgörande, gentemot en mängd herremän och deras utarmande hofI veri.och arrendekontrakter! Härmed föravara vi ingalunda hvarken Tullberg eller hans advokstyr, ej hel!er de agitatidner, som ban möjligtvis bedrifvit. Men hvarje avensk mans rätt är oss helig, denne mån må nu heta Tullberg eller hväd som helst och vi anse, att hvar och en må enligt svensk lag ega personlig fribet till dess han är dömd till fängelse eller gripen!å uppenbar grof missgerning. Man säger, att Tullberg narrat bönder att förneka sin namnteckning och undandraga sig den skyldighet, hvartill de erlikt kohtrakt förbundit sig. Detta är likväl äocu icke bevisadt. Dessutom är ingen skånsk bonde, icke ens på de råa Piperska godzen, så okunnig Och enfaldig att hän ej vet följderna af ett dylikt förnekande, eller en dylik underlåtenhet. I öfrigt bar det visat sig, att, icke T., utan er skollärare uppträdt som böndernas ombud vid häradsrätterna i Ystads-trakten. T. har endast hos landshöfdingeembetet samt vidare i högre instanser varit böndernas advokat i frågs om erhållånde-afskatteköp: Och som bevis på, att T. ei är orsaken tillbönderna3 oro må anföras det missnöje som uppstått bland bönder, underlydande säterier, der T. aldrig varit eller agiterat och der mån icke-heller sökt honom såsomrättegångsbiträde. Wid Rönnekolm, der inspektor Larcen, sjelf. bondson från . skånska slätten, herskar både som herre på gården och som kommu.nalordförande och der följaktligen ingen bönde--får. en syl i vädret, hafva en mängd torpare. och mindre hemmansbrukare redan sistlidne -höst upptört att fullgöra sin arbetsskyldighöt: Instämde härför till häradsrätten. blef det deraf vittaen uppgifvet, att de äro så fattiga att de-ej hafva något att äta och att de sålunda af rent nödtvång-måst inställa sitt arbete. Då de fleste af dem ej ens kunnat erhålla det ringaste kontrakt, utan varit beroende af godtycket, så anhöllo de om urdiåerde af lagenliga kontrakter; för att få veta sina skyldigheter och de förbindelser, de måste iklädå sig. Att hr Larcen, såsom skåsska! blad uttrycka sigy visat: en berömligverksamhet i tråga omTullbergs gripande har i det ofvan anförda sin naturliga förklaring och kan irgalunda förtänkas honom. Vid de skånska herregårdarne bar det bliffit ett möde att rasera de större byarne, utdrifva-åboarne. eller utflytta dem i eländiga och ouppodlade ödemarker samt förvandla byntill en eller flera s. k. plattgårdar, att brokas för egendomens räkning eller att utsarfendefas till-småherfar eler inflyttade ut: läcningar. Då Lemmeströ kyrkoby, underlydånde Börringe klöster, för en del år sedan på detta sätt raserades, fick man i Malmö en el öfversvämring af de fattiga, från Lemmeströ utdrifne familjer, .som flyttade till staden i hopp om att der få arbet-förtjenst. Hela Konga kyrkoby,underlydande Knutstorp, är på lika sätt nedbruten och förvandlad till plattgård, hvarvid de åboer, zom egde något, abvisades platser å aflägsnaskogsmarker och de gamla, orkeslösa kastades på fattigvården; men utfattiga, arbetsföra personer blefvo fördrifna, för att i stora vida verlden söka sin utkomst bäst de ville samt erhöllo hvarken fattigbjelp eller jordanvisniog: Sammalinda bar mah gjort medBöketofta by: På lika sätt har man vid Rönneholm -raserat hela Hasle by rära Stehags station och deraf bildat 3re plattgårdar under det åboarne be