Dagens Nyheter – 2 mars 1869, sida 2

är sannerligen ett stort offer af mig, sade hon skenheligt, att öfverge det tysta lif, hvari jag lefvat alltsedan min olycka; men ungdomen växer upp och ungdom är ungdom — är den icke, herr Ferrol? — Och ni tycker om att se ungdomen glad? i — Ganska rätt; det är ju ej underligt? — Visst icke; tvärtom. Men på hvad sätt vill ni roa dem? Ungdomen har icke våra åsigter om nöje. — Jag har ej bestämt mig ännu. Har ni något råd att ge mig? — Gif en bal, sade Ferrol. Den goda fru Lucy blef helt öfverraskad och ville knappt tro sina öron; hon hade ännu aldrig hört Ferrol med något intresse yitra sig om grannarnas sällskapslif, han hade alltid undvikit icke blott att sjelf deltaga deri, utan äfven att tala derom. — En bal, åh ja: svarade hon u:ed låtsad likgiltighet. — Det passar så mycket bättre, yttrade Ferrol, som alla traktens ungherrar nu under julferierna vistas i sina hem och det derföre ej bör blifva brist på kavaljerer. — Men jag tänker dock ej bjuda andra än de närmaste grannarna, ej fler än som beqvämt få rum hos mig. — Nalurligtvis; men jag vill kalla hit min bustru; hon kan bättre än jag gifva råd i denna sak,