Aldrig hade fru Bartlett mottagit så lifliga ömhetsbetydelser af sina barn, som då hon kom hem med nyheten om balen, Det blef nu en tota. omhvälfning i alla förhålJanden vid Parken. Alla samtal, alla göromål, alla tankar stodo i mer eller mindre sammanhang med den blifvande balen. Då den stora dagen kom, vandrade fru Lucy på morgonen öfver till Tornet, för att hålla en sista rådplägning med Ferrol, och då blef hon öfvertygad om, hvad hon förut i hemlighet fruktat, att han alldeles icke hade för afsigt att deltaga i hennes fest. Alla af henne använda argumenter gendrefvos af honom på det bestämdaste; hennes grundskott, att hela hennes glädje skulle blifva förstörd om han icke kom, besvarade han med ett lätt skämt, och då hon med tårade ögon klagade, att han ej egde någothjerta och ej ville bereda den ringaste glädje åt en stackars öfvergifven och bedröfvad enka, svarade han: Mera glädje än ni anar, fru Bartlett, i sanning mycket mera! och ledsagades dessa ord af en blick så djup och allvarsam, att hon kände sig helt och hållet besegrad. — Men åtminstone räknar jag på fru Ferrol och Janet, sade hon, då hon reste sig för att gå. i — På 085: kan ni vara alldeles säker, svarade fru Ferrol, och fru Lucy återvände