Dagens Nyheter – 2 mars 1869, sida 1

Unge Bartlett började emellertid i skolan att bedöma saken på egen hand och i hans hjerta blef det fullkomligt afgjordt, att han aldrig skulle gifta sig med någon annan... Janet deremot, som ej visste något högre på jorden än fadren, hade vuxit upp i den föreställningen, att det vore både en galenskap och en löjlighet att tänka på Hugh som hennes lilla man. Dessutom stod hon i ett förhållande till honom, som minskade inflytandet af hans högre ålder, men i stället ökade hennes inflytande öfver honom. Janet lefde ibland menniskor med hög bildning och blef derigenom förtrogen med mycket, för hvilka barn vanligtvis äro främmande. I känslan af att hon i hemmet visste så godt som intet, tillegnade hon sig omedvetet en stor del kunskaper, hvilka hennes jemnåriga ej ens hade aning om, och på Parken framstod hon derför som ett riktigt underbarn för Hugh, hvars systrar visste ingenting, under det Janet deremot var hemma i alla möjliga ämnen. Hugh Bartlett kände, att Janet var mer qvinna än som vanligen åtföljde hennes ålder, och han erfor mer än någonsin behof af att behaga henne. Han insåg äfven, att han måste sysselsätta sig med något nyttigare än att skjuta sparfvar, för att få henne till ledsagarinna genom lifvet. Dessa känslor och denna öfvertygelse hade så små