Dagens Nyheter – 2 mars 1869, sida 1

— qvinnor som du? Såå, min vän, du bär din garnering af brässelspetsar på det sättet! Det är mycket vackert, och, ehuru nytt, ser det ut, som det aldrig skulle kunna bäras på något annat sätt. Underligt, att modet ej alltid varit sådant! — Se, mamma, utropade Janet och slog sina armar omkring modren, der står din vackra blomsterbukett, som pappa plockat åt dig. — Här är en blomma åt dig äfven, Janet, sade han och räckte henne en euforbia med gröna blad. Janet såg ut som om hon ej vågade tro på sin lycka, en liflig rodnad for öfver hennes ansigte, och hennes: tack pappa! sades i en ton af denna barnsliga glädje, som alltid innebåller mycket mer än barnet någonsin drömt om. — Det är en utsökt blomma, Jeannie, sade modren; jag vill fästa den med min lilla guldnål, det skall kläda din hvita drägt. Hvad är det för bok du läser, Paul? — Ack! en odräglig bok, tycker jag, min älskade! Hon såg på den och fann det vara en af hans älsklingsböcker, som han värderade högt. Det var uppenbart, att han för ögonblicket var oförmögen att uppfatta och njuta dess innehåll. — Följ med oss, älskade Paul, bad hon med smekande röst och lade sin hand i hans. — Du får ej bedja mig derom, ty då är jag rädd för att jag gör det, var hans svar, som kom innan hon ännu slutat tala. Klangen i hans