Dagens Nyheter – 2 mars 1869, sida 1

för att lägga sista handen vid anordningarna till festen. j Fru Ferrol var så van att hennes men afslog alla inbjudningar från grannarna, att det aldrig fallit henne in att han någonsin skulle mottaga en enda; detta hade blifvit för henne en helt naturlig sak, öfver hvilken hon aldrig reflekterat. Men under det hon klädde sig till balen, började hon för första gången rätt allvarsämt tänka på Orsaken till hans obenägenhet att lemna hemmet. — Han värderar ett älskvärdt umgänge, tänkte hon för sig sjelf, han tycker om vackra ansigten, vackra kläder, vacker musik; — skönhet och behag märkas förr ock uppfattas bättre af honom än någon annan och han uppskattar högt dessa företräden. Balen skulle bestämdt i sådant afseende beredt honom nöje, — men hvarför afslår han då bjudningen? Då hon var klädd gick hon belåten med sin toilett för att uppsöka Ferrol. Han var i biblioteket och der var äfven Janet, nätt men mycket enkelt klädd; hon stod och beundrade några blommor, under det fadren satt framför eldbrasan och läste. Kom och låt mig betrakta dig, Elinor, sade han, då hon inträdde. — -Du är förtjusande, du är förskönad, utropade han och såg med beundran upp till henne; du är som månsken och violdoft! Huru kan det dock finnas så förtrollande varelser(som qvinnor