Dagens Nyheter – 1 mars 1869, sida 1

klockan ändå ej vore mer, än när man började! Jag tycker ej om att bli äldre... Nu äro vi unga; men det behöfves ej många år till, förrän ungdomen är slut, och jag önskar ingen framtid bortom denna gräns, hvilka fröjder der än kunde möta mig... Det år endast så länge man är barn, som man Önskar att kunna i ett steg hoppa öfver den närmaste framtiden... Paul njuter nu i hög grad af lifvet, och när han kommer hem, gör jag det äfven. Hur behagligt och intressant hans sällskap är! Allt hvad han har sett och gjort, berättar han för mig, hvarigenom vi i alla fall tillsammans genomlefva dagens händelser. Allt, hvad jag har gjort och gör, intresserar äfven honom. Hvad jag skrifver, hvad jag läser, hvad jag. sjunger, hvem jag ser, hvad jag tänker — detta allt, min själs intryck och tankar, måste jag anförtro honom under de välsignade aftonstunderna! Detta påminner mig om de varma sommardagar, vi tillbragte i skuggan af Loire, i vårt äktenskaps första månader — ett lif af idel kärlek, idel lyckal!... Medan jag skref, kom posten. Ett bref från fru Bartlett underrättar mig, att mir vackra lilla Janet är sjuk... De tro det vara messlingen, men veta ännu ingen ting med säkerhet. På ett så aflägset ställe ha de troligen ingen skicklig läkare. Jag önskade att genast kunna resa till henne men att fara utan afsked från Paul är mig PAUL FERROL. 8.