Dagens Nyheter – 27 februari 1869, sida 3

. Hvarjehanda nyheter. Egoister äro vi alla. Så påstod nyligen en läkare, sjelf känd för att vara en ovanligt sjelfuppoffrande man. Och han berittade följande historia, som vi i vår tur meddela våra läsare: Jag hade för icke länge sedan en patient, hvilkens sjukdom var af mycket sillsynt art. Efter bästa förmåga skötte jag honom, men mina bemödanden strandade; han dog. I vetenskapens intresse ville jag obducera liket och begärde tillstånd dertill af den aflidnes broder. Denne, som tycktes djupt sörja den hädangångne, förklarade att han på intet vilkor kunde bifalla min anhållan. Tan blef till och med ond och utbrast: : — Röra min bror, min stackars bror! profanera hans döda kropp! det kan aldrig komma i fråga. Heldre får ni taga lifvet af mig än jag kan förmås glömma den aktning jag är skyldig den käre aflidne och hans stoft. — Men tänk på vetenskapen och vigten af de rön, som... — Nej; jag bryr mig ej om vetenskapen. Jag fick då ett infall och tillade: — Ert eget intresse bjuder er dessutom att i detta fall taga ert förnuft tilltånga. — Hvad menar ni? utbrast mannen öfverraskad. — Åh! I era ådror flyter ju samma blod som i hans. För den sjukdom, hvari han dött, finnas troligtvis anlag hos er. Genom obduktionen kan jag vinna upplysningar, som sitta mig i tillfälle att häfva det onda, när detta en gång visar sig hos er, Bivuren blef blek. En fjerdedels timma sednare påyrkade han sjelf obduktionen, och han ville att denna skulle göras mycket noga och omständligt. Han var så angelägen om en detaljerad undersökning, att jag till sist fann mig föranlåten till följande anmärkning, för att hans ifver måtte i någon mån afsvalna: — Det låter på er, som önskade ni helst att jag skure sönder er bror i små, små bitar. Nedel mot råttors skadliga utrotande. I Köpenhamn salubjudes ett råttgift, om hvilket försäljaren tillkännagifver, att det är undersökt af stadsfysikus, som intygat, att det icke innehåller någrasomhelst för menniskor eller djur skadliga beståndsdelar.