Dagens Nyheter – 26 februari 1869, sida 1

AR har aldrig upptäckt, hvem som begick mordet, yttrade fru Lucy betänksamt. — Tror ni, att upptäckten deraf skulle lättat hans hjerta? Det var ju någon misstänkt, var det icke? — Jo, dock tror jag ej, att en upptäckt skulle gladt honom, ty, som ni vet, var det han sjelf, som hjelpte den misstänkte att komma bort: han betalade advokat och rättegångsomkostnader för sin egen hustrus mördare! När man tänker härpå, förefaller det ganska besynnerligt; det är dock, tycker jag, att visa en öfverdrifven hjelpsamhet. — Ganska sannt, svarade lorden; men han var säkert förvissad om mannens oskuld. — Oskyldig var han icke, yttrade fru Lucy bestämdt; han blef ju anklagad, som ni vet! — Och frikänd! — Det förändrar visst icke saken. — Ack, nej, nej, svarade lorden och skrattade; men låt oss nu tala om Ferrol. Kan ni föra oss tillsammans? — Nej, det tror jag icke. När någon är hos mig, kommer han aldrig hit. — Han ville icke heller komma till mig, när jag bjöd honom. Men nu måste jag träffa honom. Låtsa som ni vore ensam och bjud honom hit — vill ni göra mig denna tjenst? — Gerna, men jag svar rar ej för, att det får en lycklig utgång .-.Dessutom är ju den stackars Didley oförmögen att ordentligt förrätta sina sysslor och... — Ni misstänker väl aldrig, att Ferrol är en man, som fäster afseende vid, PAUL FERBOL, 6.