Pailleron; sök, nog finnes något efter din smak. Slutligen uppgaf barnet ett glädjerop, sprang till en hylla, der ban nedtog någonting; med ett språng var han ur boden, ropande, tack! tack! Snart var gossen försvunnen, han var rädd att någon skulle beröfra honom hans skatt, det var en liten ri-grynskorf, värd några skilling Hr Paillerons pjes gjorde stor lycka. Man berättar från säker källa, att det parti som styr den fördrifna spanska drottningens bekanta syster Patrocinio, utvecklar stor verkeamhet i intriger. Syster Patrocinio har, nu dagligen syner; hon har om nätterna besök af konungens af Spanien moder. Denna beder henne uppmana hennes son att frälsa henne från skärselden, der bon lider grymma qval. Hon kan isgen ro finna, förrän drottning Isabella afsäger sig sin krona och återgifver den åt den legetime monarken, Don Car1o3. Drottning Isabella, som hyser den största vördnad för syster Patrocinio, vill likväl ej gå in på detta förslag, oaktadt konungen, hennes man, besvär henns att rädda hans mor från dess qval. När man nu för tiden inkommer på en bal, och ser damerna kiädda i drägter från Ludvig den femtondes och Ludvig den sextondes tid, tror man sig se vålnaderoa af alla de romantiska personligheterna från det förra århundradet, så besjungna afpoeterna! huru beskrifva dem? Man måste säga som Boileau om Ludvig den fjortonde: — Store konung! upphör att jemnt segra, eller jag måste upphöra att skrifva. Likaså måste man nu säga om moderna. Men en stor förändring kommer att ega rum; några damer i Faubourg St Germain ha gjort en inbjudning till damerns; de vilja återföra toiletterna till den eleganta enkelhet, som fordom utmärkte Parisiskan. Detta parti som kallas rgactionnaires en totlette, utbildar sig allt mer och mer. Detta parti vill lemna lyxen, grannlåten och alla excentriska moder åt de damer som ej vilja ega den fina smaken. I hårklädseln och hattarne ser man redan en stor skillnad. Det nya partiet bar kastat bort chignonen och den höga, pyramidala hårklädseln; de rafva nu antagit den antika Niobe-klädseln; håret hänger helt ledigt ned på axlarne i en enda lång fläta; i håret bäres en blomsterkrona, eller en kokard. Det andra partiet nyttjar de höga koiffarerna och likaså hattarne — ju högre desto bättre, anse de. De pryda dem med fjädrar, kckarder och paradisfoglar. I samma mån som höjden växer der, tilltager enkelheten hos de reaktionära. Desse bära endast en svart tyllspets, hvarifrån en guirlande af blommor nedfaller, och för att helt och -hållet skilja sig från de andras, ha flera af de reaktionära endast kastat om hufvudet en svart tyllslöja af spanska modellen, prydd med en stor ros. Detta är ganska vackert och elegant.