Dagens Nyheter – 25 februari 1869, sida 1

nades alltid af den skälfvande hofmästaren Didley, hvars ansigte var hvitt som ett lakan; och hvarje gång dröjde han för att höra innehållet, hvilket slutligen inverkade så starkt på hans nerver, att han blef oduglig till uträttande af sina sysslor och höll sig största delen af tiden inne på sitt rum i jordvåningen. På alla frågor om hans tillstånd, svarade han endast: illa, mycket illa ... Under dessa bekymmersamma offentliga och privata förhållanden, var ett så ljust hufvud och en så kraftig vilja, som Ferrols; ovärderliga. Ej mindre lord Ewyas, än hans svägerska, var angelägen att erhålla hans bistånd. — Han är en märkvärdig man, den der herr Ferrol, är han icke? utropade lorden en dag, då han besökte Parken. — Jo, och en mycket klok och kunnig man, svarade fru Lucy. — Han gör sitt inflytande gällande, hvar han än uppträder. I våra sammanträden är han den styrande och hvad han föreslår, antages obetingadt och visar sig alltid vara praktiskt .Jag önskade blott, att han vore mindre envis och mera sällskapslik. Hvarför är han så tillbakadragen, menar ni? — Jag vet icke, svarade hon, om ej orsaken är olyckshändelsen med hans första hustru. — Bah, han är ej en man, som lider af svaga nerver och ömtåliga känslor, och det är ju dessutom så länge sedan den händelsen inträffade! Men man