Dagens Nyheter – 25 februari 1869, sida 1

ha hvar som helst, hon sjöng och hoppade som en liten fogel, och det var snarare hennes egen glada naturs hjelpkällor, än hennes moders moderliga ömhet, som gjorde henne nöjd och glad. Fru Bartlett, som egde qvinnans alla bättre instinkter och endast visste ett sätt, på hvilket hon kunde visa dem, kände sig öfvertygad, att Janet ej var lycklig, så litet bortklemad och så sällan omtalad som hon var. Fru Lucys egna barn intogo en mycket vigtig plats i hennes hem, och när hon erfor, att herr och fru Ferrol som oftast om sommardagarne gjorde utflykter och vanligtvis ej återvände förrän Janet gått till sängs, passade hon tillfälle, för att godtgöra föräldrarnes i hennes tycke stora försummelse mot barnet, att hemta det till Parken, för att deltaga i hennes egna barns stojande lekar. Emellan den lilla Ferrol och den något större Bartlett utvecklade sig naturligtvis snart ett innerligt förhållande. Janets fader hörde och såg allt detta med största likgiltighet, och kunde cj anse sig stå i förbindelse för tjenster, dem han icke önskat eller begärt. Endast i en punkt yttrade han sin bestämda mening, nemligen då unge Bartlett kallade Janet för sin lilla hustru. Ferrols panna förmörkades mer än hvad som var af behofvet påkalladt; och hans barska. ansigte gjorde ett plötsligt slut på ögonblickets