Dagens Nyheter – 25 februari 1869, sida 1

Tredje kapitlet. Sedan denna berättelses början hade flera år runnit hän, innan de händelser inträffade, hvilka vi härnedan skola berätta. Den unge urfvingen till Bartlettska egendomen hade varit två år i skolan, och hans modergs affärer hade under tiden blifvit ledda af Ferrols aldrig svigtande hand. Han och hans hustru lefde fortfarande i den strängaste tillbakadragenhet, och omkring dem lekte deras dotter, ännu det enda nya skottet på familjeträdet. Om något barn kunde kallas älskligt och förtrollande, så var lilla Janet det. Hon hade det täckaste ansigte och det blidaste lynne i verlden, men hon var mindre afgudad än månget vanartadt och mindre vackert barn. Ferrols hela naturliga ömhet hade koncentrerat sig kring modren, och allt, som trädde hindrande i vägen derför, aflägsnade han. Han önskade, att uteslutande ega hennes hela tillgifvenhet, utan att dela med sig åt barnet; han ville ej veta af något klemande eller någon undervisning; han tålde icke, att hon föredrog att jollra med sitt barn i stället för att göra en promenad med honom eller deltaga i en utflykt på den vackra sommardagen. Barnkammaren yar Janets plats. en guvernant -hennes lärarinna. Ilon kom till modren, när denna var ensam, och var lycklig hos henne; men hon var lycklig