-—-— JA få fred, med smicker ock undfallenhet ännu mer bortskämma honom. Den stackars modren; :som var: hans förmyndare, insåg med bekymmer sin hjelplösa och ansvarsfulla ställning. En dag sände hon i sin törtviflan bud efter herr Ferrol. Saken var den, att Hugh Bartlett funnit för godt att förklara, att han ville rida ut på en häst, som var lämplig till ingenting mindre än att bära ett barn på sin rygg; han hade förklarat modrens invändningar för prat, och. befallt, att hästen skulle sadlas. Ferrol log åt modrens bekymmer. — Jag trodde det: var ni, min fru, som utdelade befallningar här i huset, sade han; i edert namn skall jag tillsäga att hästen icke sadlas: er son skall ha sitt hufvud i behåll. Han reste sig för att fatta i klocksträngen.-— Nej, utropade modren, han skall. ej uthärda det; men försök att öfvertala honoml.— Öfvertala är icke rätta ordet då det gäller en pojke, svarade Ferrol, och gaf befallningen. Ni har kallat mig hit för att hjelpa er, och jag skall göra det tillade han. — Ve mig, o himmel! utbrast modren; ni kan ej tänka hur ond han skall bli.. — Han ond, hvem skulle bry sig der om? — Sannt nog, svarade hon och brast i gråt; men han har blifvit så förändrac sedan sin stackars faders död, att han gö mig; stundliga bekymmer. — Ni borde sände honom till skolan, sade Ferrol. — Det vort