Mordianden vid Wärhulta. (FråDagens Nyheters referent). Fretagensn 19 febr. hölls å Eskilstuna rådhus extra t med Vester Rekarne hirad, i anledning af... Lunds angifvelse mot sin måg, maskinisten. J. Eriksson, att hafva natten mellan den 25ch 30 juni 1866 anlagt mordbrand i Wärhultangsåg. Som åklagare och befullmäktigadt (bud för Söderml. Brandstodsbolag uppträdde bnofogden S. N. Levin i Thorshälla, och ransakngen leddes af ordinarie domaren, häradshöfdi; Abenius. Häktade askinisten Eriksson förekallades och berättade, z han var född år 1839 i Edåsa församling af karaborgs län, der hans fader P. Eriksson vamjölnare i Hökaskog; att han varit hemma -till:2 års ålder samt derunder biträdt fadren i milnaryrket och derefter kommit till kapten Thai på Dalaholm, der han lärt sig sköta ångsåg; san att han, efter att sedan hafva. varit dels i Vitmanland och dels hemma, erhållit anställning id Wärhulta ångsåg på hösten 1863 hos dess dvarande egare hrr Ström, Lind och Appelqvist. Grubb blef egare af Wirhulta på våren 1864 )ch flyttade dit genast. Eriksson, som stannae qvar i tjensten, hade i början 1 rdr 50 öre iveckan samt allting fritt, men derefter, utom fri kost vid Grubbs bord, 60 rdr i månaden til bösten 1864. Efter niämnde tid fick han eget hushåll samt erhöll 90 rdr i månaden. E. hale ofta hört Grubb tala om att han väntade spekulanter på sågen, men någon sådan hade ej synts till. Tillfrågad ,om han wvidhölle sin förut aflagda bekännelse, vitsordade E. protokollet, men erkände äfycd, avw Uan 1 vissa fell ljugiv; lan ville dock nu tala sanning. Efter brottets begående hade han ångrat sig, men tillika tröstat sig med den tanken, att den som tubbat honom till illgärningen hade större skuld än ban sjelf. Endera påskdagen 1866 hade första samtalet egt rum mellan Eriksson och Grubb om ångsågens antändning. E. hade då följt med Grubb från middagsbordet till kontoret, der G. frågat E. hvad de skulle göra af sågen sedan sågningen var slut, samt föreslagit att tända eld på densamma. G. hade sedan framtagit brandförsikringshandlingarne och visat E. sågens brandförsäkringsvärde, samt sagt, att om E. ville vid passande tillfälle antända sågen, skulle han få bra betaldt. Derefter var ej något tal härom förrän i maj, då G. gått enkom ned till E. i sågen, för att visa honom bästa platsen för antiäindninen och tillrådt honom att blanda fotogenoch omolja tillsamman, hilla detta på en brädlapp och försöka hur antändning dermed lyckades; men BE. brydde sig ej derom, utan trodde sig kunna antända sågen på annat sitt. G. ville äfven, att E. under branden skulle söka leda elden till stugan och de vid sågen befintliga staplar af bräder och ribbor samt att branden skulle ske omkring midsommaren, då sågen var i gång. — Dagen före branden samlades och inlades i sågen på E:ns och inspektor Löfgrens befallning torr ribb etc., hvilket ej dugde till annat än bränsle, under förevändning att dermed elda under ångpannan; det sålunda inburna skräpvirket utgjorde flera lass. På torsdagen började sågningen och fortgick på fredagen, då G. ville att sågen skulle antäindas medan något sågtimmer ännu fanns qvar. Grubb bortreste den dagen, och sågningen slutade omkring kl. 6, hvarefter arbetarne stannade qvar en stund och filade sågbladen. E. och Löfgren åto qvillsvard kl. 8. Vid 9-tiden kom en bonde, till hvilken E. sålde virke, hvarefter han gick hem till sig kl. half 10 och lade sig, halft påklädd, sedan han förut stärkt sig för det tillimnade dådet med ett glas punsch eller kognak, samt insomnade. Omkring kl. 1 vaknade E., som eljest brukat sofva mycket hårdt, steg då upp och påtog sig rock, mössa och skor, samt gick ned till sågen. Framkommen, gick E. genom ångmaskinrummet in i eldarens rum och ut i Båghuset, samt tände eld under trappan vid östra gafveln, der det fanns bränbara ämnen. Elden började genast ta fart, hvarför E. gick ut, sköt till dörren och sprang hem; men innan han hunnit in, stod såghuset i lågor. Grubb hade förut rådt E. att packa in sina tillbörigheter, men BE. hade uraktlåtit det, i förlitande på att han nog skulle medhinna det ändå. Men elden grep så fort omkring sig, att E. nu ej hann mer tin hänga några kläder på armen, hvarefter han rusade ut ur stugan, kastade kläderna från sig och sprang till sågen, Under vägen mötte han en skeppare, med hvars tillhjelp han gjorde i ordning sprutan. Grubb anlände omkrig 4-tiden till brandstället och, enligt E:s åsigt, gjorde allt för att söka sprida elden. Måndagen den 25 (före branden) hade Grubb ttrat sin önskan, att flickan Sofie Lund, som bodde hos E., skulle bort och föreslagit att skicka henne till grosshandl. Kjellin i Stockholm, under föregifvande att få lära sig laga mat eller dylikt, hvilket förslag slutligen äfven såväl af E. som flickan, ehuru ogerna, antogs. På tisdagsqvällen fick E. pengar af Grubb, deraf flickan erhöll 10 å 15 rdr och om onsdagsmor) Med utelemnande af hvad redan är kändt angående Erikssons första bekännelse, förut i denna tidning offentliggjord, meddela vi vidståanda sadawkralsa för räansakningan oictlidna fredag