Dagens Nyheter – 22 februari 1869, sida 1

utsläckt en timmas tid eller längre, yttrade läkaren. — Var fönstret öppet när ni red bort, min herre? — Ja, hon bad mig låta det stå öppet. Hvem... hvem? fortsatte han flämtande och framstötte orden liksom med våld. — Vi ha hittills intet spår — ingen misstanke. Såg ni ej någon? — Nej ingen, svarade Ferrol. — Det tjenar till ingenting att fråga honom nu, yttrade läkaren för sig sjelf och såg medlidsamt på honom. — För Guds skull, gå ut härifrån, min herre! — Men han stod orörlig och stirrade framför sig, eburu allt i emellanåt en rysning kom hans starka kropp att skälfva som ett rör för vinden. — Hon blef mördad under sömnen, yttrade läkaren sakta; det skedde med ett skarpt, smalt instrument; såret är icke bredt, men ovilkorligt dödande, — just här, och han pekade med fingret nedanför örat. — Och mördaren har ej lemnat något spår efter sig? frågade Ferrol och såg omkring på golfvet. — Nej, intet enda, utom der, svarade läkaren och pekade på ett badkar, som stod i rummet, och i hvilket vattnet var starkt blodfärgadt. Han har der aftvättat alla spår, tillade han. Ferrol ryste. Scenen hade blifvit för spännande äfven för hans starka nerver. Läkaren ledde honom utan motstånd ur rummet och genom den samlade folkhopen, inför hvilken Ferrol dock återvann väldet PAUL FERROL 2?