Dagens Nyheter – 22 februari 1869, sida 1

liket sveptes och den hvita svepduden breddes deröfver. Likrummet iordningställdes, väktarne intogo sina platser i den tillstötande salen, och itrån att huset varit en skådeplats för lif och verksamhet stod det nu förvandladt till ett hem för den högtidliga, men skräckfulla overksamheten omkring en af dess hufvudinvånares bår. Ferrol höll sig undan för husfolkets blickar så mycket som möjligt. De kunde höra hans oroliga vandring, och när natten bröt in märkte de, att han gick ut och med hastiga steg vandrade fram och tillbaka i trädgården, som om han varit ur stånd att njuta någon hvila; men sängkammaren besökte han ej. Han var en man med djupa passioner och en kraftig vilja. Han hade blifvit begragen i den kärlek, han egnat ett ungt fruntimmer, och den qvinna, med hvilken han sedan ingick äktenskap, hade på sätt och vis varit inblandad i historien. Den sistnämnda var ung och skön och älskade Ferrol med passion; efter missödet med hans första inklination, hade han skyndat ett äkta henne, men hennes karakter var sådan, att det var svårt att känna tillgifvenhet för henne, och då hon insåg, att han icke besvarade hennes kärlek och att Hennes makt öfver honom blef allt mindre, gaf hon fria tyglar åt sitt dåliga lynnes nycker