Dagens Nyheter – 22 februari 1869, sida 1

husbonden hade gå gjort narr af henne, sade hon, så att hon varit rädd för, att han äfven denna gång skulle få veta det, och hon hade dessutom lofvat frun, att ej berätta för någon om mjölkningen. Hon hade tyckt det vara ett obehagligt uppdrag, då hon derigenom nödgades stiga tidigare upp än vanligt, och hon hade af dennå orsak beslutit att lemna sin tjenst. De ;na förklaring bekräftade mejerskan, till hvilken hon hade vändt sig angående mjölken, och hvilkens vittnesmål föröfrigt häfde huspigans, emedan det redogjorde för den misstänkta flickans göromål från det ögonblick, då hon stigit upp, till det, då hennes gälla skrik vid inträdet i sängkammaren för det öfriga husfolket uppdagat hvad som händt. En af jurymännen glömde helt och hållet alla omständigheter, som visade att det dödande hugget gifvits af en främmande hand, och uttryckte den förmodan, att då frun varit så häftig, hade hon kanske begått sjelfmord, förmodligen i ett ögonblick, då hon varit mer än vanligt uppretad. Hade hon och hennes man varit oense? frågade han; hade de varit i någon häftig ordvexling? — Nej, de tvistade aldrig; husbonden hade dertill ett alltför godt hjerta. Detta sista yttrande ville juryn ha närmare förklaradt, och en och annan sade