Dagens Nyheter – 20 februari 1869, sida 2

vid hennes sida. — O, min Gud, der kommer han, ropade hon, då han ändtligen kom ut. — O, vår stackars husbonde! Du får inte berätta det för honom, Thomas! — Hvad är på färde? frågade hr Ferrol, som kände blodet rusa åt hufvudet. — Säg genast hvad du vill! — Min fru, herre... svarade karlen och lät händerna sjunka till sidan, under det tyglarne föllo ned. — Nåväl, din fru? — Död! svarade karlen. Ferrol blickade stelt på honom, hans läppar voro sammanpressade, men han gjorde ingen min af att vilja säga något. -— Hon är död herre, upprepade mannen, — 0, värre än död — de ha mördat henne ... — Mördat din fru! utropade Ferrol. —Du är galen! — Hur lugnt han tar det! yttrade Astons hustru. — Han kan inte tro det, svarade budet. — Herre, hon har. blifvit mördad i sin säng. Ferrol sade ej ett ord vidare, han gjorde ingen fråga, utan raglade som en drucken ned till stallet, der hans häst blifvit insatt, sprang upp i sadeln, flög förbi nästan med en fogels hastighet och försvann ur deras åsyn på väg mot hemmet. Hemmet — och hvilket hem! Der var frid och ro, då han för några timmar sedan red bort. Nu var det en skådeplats för den AA