Dagens Nyheter – 20 februari 1869, sida 2

röst ned till ett oartikuleradt brummande men Ferrol var redan ur sigte. Han red sakta. Morgonen var herrlig, och under ridten talade han emellanåt vid någon bonde, som gick ut till sitt arbete, eller helsade han på någon familj, som var sysselsatt i den lilla trädgårdstäppan, innan mannen gick till herrgården på dagsverke. Några af bönderna, som han mötte under det han ännu befann sig på sina egor, hade ett eller annat att rådgöra med honom om: en odling, som skulle företagas, en reparation af ett hus eller dylikt, hvartill de önskade få hans tillstånd. Han hörde vänligt på hvad de hade att andraga och gaf dem råd, huru de på bästa sätt skulle ordna för sig; genom dessa täta uppehåll sick ridten emellertid långsamt till dess han kom utom gränsen af sin egendom, då han gaf hästen sporrarna, så att det ädla djuret föll in i galopp, genom hvars rörelser han syntes befinna sig synnerligen väl. Han hade af vädret blifvit förledd att taga en omväg, hvilket vållade, att han först efter klockan 6 framkom till den by, som i dag utgjorde målet för hang ridt. — Jag är tidigt ute i dag, herr Aston, sade han till förpaktaren, vid hvars dörr han stånnade; men jag visste, att ni säkrast råkades hemma vid denna tid. — Ej en minut för tidigt för oss, herre, svarade, förpaktaren; jag är er dessutom 3