Dagens Nyheter – 19 februari 1869, sida 2

Adelsmötet. De ord, hvarmed grefve Henning Hamilton intog ordförandeplatsen hos ridderskapet och adeln vid adelsmötets början, voro: följande: Mer än tio år hafva förflutit, sedan jag från denna plats helsade ridderskapet och adeln, och minnet af de vigtiga tilldragelser, hvilka sedan des: timat, tränger sig i detta ögonblick på mig med en styrka, som torde: göra det ursäktligt, om jag endast med få ord hkembär ridderskapet och adeln min vördnadsfalla tacksamhet för det förtroende, hvarmed jag blifvit hedrad. Det AT ett tecken dyrbararo, som jug GErt vVÄgar se ett tecken, att de, af Bvyilka jag besegrades i dea måhända vigtigaste strid, som på detta rum blifvit utkämpad, väl må betvifia min klokhet, mitt föratseende, men icke förneka mig en varm fosterlandskärlek, ett redligt nit för hvad jag anser fäderneslandets väl fordra. Ridderskapet och adelns öfverläggnvingar skola hädanefter hufvudsakligen inskränka sig tillståndets enskilda angelägenheter. Dagens allmänna frågor måste blifva för dem främmande. Emellertid tror jag icke, att vi nödgas afsäga oss hoppet, att våra möten kunna blifva af allmänt gagn, nemligen så vidt de bidraga att underhålla den anda, det nit för allmänt väl, som lifvat våra fäder. Man säger understundom, att väggarna kunna höra här zala de till oss med tusende tungor, ehuru de iumera icko hafva detsamma att säga som förr. Fordom sade do: I hafvena dyrbara rättigheter; — glömmen ej att med dem stora pligter: äro förbundne! Numera säga de: I hafven förlorat edra rättigheter. Förvaren i djapet af edra hjertan känslan al edra pligter! Jag utbeder mig ridderskapet och adelns öfverseende och välvilja under fortgången at våra öfverlägguingar, hviika jag börjar med den gamla, kära och svenska bönen: Gud bevare konungen och fäöderneslandet! Vid sammanträdet i går utsåg adelsmölet till ledamöter i riddarbusutskottet följande 12 personer, remligen hrr F. O. Leuhusen, N. A. Wattrang, PF. v. Strokirk och C. F. Edelstam, hvardera med 86 röster, G. v. Es