Dagens Nyheter – 19 februari 1869, sida 2

söndagens gudstjenst. Prosten hade sjelf predikat högmessan och det om de obotfärdigas förhinder. — Och en sade, läste den gudsmannen, jag hafver köpt mig fem par oxar, och jag vill nu gå bort och försöka dem. Jag beder dig, gör min ursäkt ..4 Just: vid den tiden inträffade den sedvanliga oxmarknaden. — Men inte ska ni derför tro, tolkade Roten, — att det är något ondt i att köpa oxar. Nej vars, köp ni oxar så mycket ni vill... Och inte allenast fem par, fortfor han, eller sju par, utan sju sinom sjuttio par... Oerhördt bifall! ... Men, gudskelof, nu var jag då förbi kyrkan och kyrkogården, för hvilka jag hade sådan respekt om aftnarne ... Ännu hade jag dock inemot halfva vägen qvar. I detsamma hörde jag en hostning bakom mig, Jag vinde mig om och såg samma ruskiga karl, för hvilken jag oförsigtigt visat min klocka på en sådan tid af dygnet. — Då han såg sig bemärkt; ropade han: — Hör på, vackre herre, vänta litet, så få vi göra sällskap. Jag hade dock ej lust att antaga anbudet, utan skyndade på. — Å, spring inte så fort, utan kom nu vackert hit och visa mig sin klocka, så får han genastgå ... Jag förstod mycket väl hans mening och började derför att springa. Han hade emellertid nira hun. nit upp mig och ropade nu: — Stanna eller... fortsättningen var en svordom, hvarvid jag hoppade högt till. I detsamma kom jag ihåg att jag hade på mig en gammal f. d. to bakspung, i hvilken jag pligade förvara griffelstum. ar och mera dylikt. Denna ryckte jag upp ock astade för förföljarens fötter. — . — Der har ni, men skona mitt unga dif... Listen lyckades. Han böjde sig ned och upptog pungen, hvarpå han öppnade den; men då har märkte dess innehåll, utstötte han en vild svordom och ilade ånyo efter mig,