Dagens Nyheter – 19 februari 1869, sida 2

— Tag hit klockan, h—es unge, eller har du knifven i din syndiga rygg, -.-. ban Nu sprungo vi båda framåt den mörka gatan utån att se till en lefvande varelse. Jag kände männens heta andedrägt i min nacke. Jag var nära att förlora modet och lemna ifrån mig klockan, då jag fick en ide. Jag fattade om min Virgilius kraftigt med båda händerna. Jag har glömt berätta att denna bok hade väldiga dimensioner och permar hårda som trä. Jag afbidade ett gynnsamt ögonblick för utförande af min plan, hvarunder jag ilade fram som om jag haft den vilda jagten i hiälarne.. Nu hörde jag mannens flåsande röst hväsa i mina öron: — Tag hit klockan, eller... Mer hann han ej säga, ty blixtsnabbt vinde jag mig om och slungade den hårda boken midtihans ansigte. Jag hörde ett stönande, ett fall, men långt ifrån att stanna, ilade jag med bevingade steg mot hemmet, der jag dignade ned i jungfru Jonsdotters armar... Följande dag, då jag befann mig i skolan, fick jag bud med en rittstjenare att genast infinna mig hos borgmiistaren. Denne var en gammal krutgubbe, som bland annat med ifver omfattat läran om själavandringen och ansåg sig på Lykurgos tider som en gammal välbeställd krigshöfvitsman ha gått och spökat i Grekland. Som: stöd för sina åsigter i den vigen pligade han begagna ett särdeles lakoniskt uttryckssätt, viljande dermed ådagaligga sitt lakonigka ursprung. Jag infördes i borgmästarens arbetsrum. Han vände sig vid mitt inträde om mot dörren och kastade en spartansk blick på mig genom glasögonen. Derpå tog han till min förvåning min egeh Virgiliust från ett bord lemnade mig den och sade: