Dagens Nyheter – 18 februari 1869, sida 2

Denna sjukdom behandlen I illa, studerer den bättre. Edra lagar, då I gören några äro palliativer. Ena hälften af edra lag böcker är rutin, den andra empiri. Bränn märkning är ett frätmedel, som lemnarkall brand i såret, ett barbariskt straff, som fö! lifstiden fastlöder brottet vid brottsiingen gör dem till två oskiljaktiga vänner oci förbundsbröder. Galererna äro ett förderf ligt dragplåster, som låter såret insupa all det utsugna blodet, ännu mera förskämdt Dödsstraffet är en barbarisk amputation. Men brännmärkning, galerer och döt äro tre saker af samma halt. Brännmärk ning hafven I afskaffat. Viljen I handl: konseqvent, så afskaffen äfven de andr: begge straffen. Det glödande jernet, kular vid kedjan, bilan vore de tre delarne af er slutsats. I hafven undanröjt brännjernet kulan, bilan hafva icke större skäl för sit Farinace var förskräcklig, men icke oklok. Borttagen den gamla, haltande skalar på förbrytelser och straff, och gören en ny Uppställen en ny straffbarhet, nya Jagböc ker, nya fängelser, nya domare. Låten la gar och seder hålla samma steg. Mina herrar, det faller alltför mycke hufvuden i Frankrike på ett år. Som be sparingar kommit i gång, så infören den äfven här. Med indragningar ären I ju: full fart; indragen då äfven bödlarne.