Dagens Nyheter – 18 februari 1869, sida 2

bör göra lika mycket för individen, som raturen. Betrakta Claude Gueux. Hufvud och hjerta utan tvifvel väl danade. Men ödet kastar honom i ett så dåligt samhälle, att han stjäl. Samhället kastar honom i ett så dåligt fängelse, att han till slut mördar. Hvem är den verkligen brottslige? Han eller vi? Stränga, pinsamma frågor, som nu sysselsätta så många hufvuden, som, så länge vi äro till, rycka oss i kläderna och en gång skola så helt och hållet tillspärra oss vägen, att vi måste fatta dem väl i ögonen för att utröna, hvad de vilja oss! Författaren till dessa rader skall kanhända snart nog söka förklara, huru han förstår dessa frågor. Tänker man, då man åskådar sådana händelser, i huru mycken trängsel dessa frågor sätta oss, så önskar man veta, hvarpå de tänka, som styra oss, då de icke tänka härpå? Alla år äro kamrarne i allvarsam verksamhet. Visserligen är det en ganska vigtig sak, att indraga sinekurerna och rensa budgeten; ganska vigtigt, att stifta lagar, som tvinga mig, att, utklädd till soldat, på patriotiskt vis stå på vakt utanför grefve de Lobaus port, en herre, den jag hvarken känner eller vill känna, eller paradera på Marigny-platsen, efter min kryddkrämaa godtycke, den man gjort till min ofcer. Det är vigtigt, man må vara deputerad