Dagens Nyheter – 18 februari 1869, sida 2

Iura man roar sig på Iendet. (Bref från Södermanland.) Hvarje post medför underrättelser till landsorten om, huru hufvudstadens invånare dagligen erbjudas storartade spektakler, konserter, soireer, mnsikaliska aftonunderhållningar, och hvem kan väl minnas, hvad alla dessa nöjen kallas. Mera sällsynt är, att låndtbon låter Stockholmaren veta, det äfven han kan:åstadkomma ett nöje, visserligen icke så storartadt, men dock itrefnad ofta nog jemförligt med hufvudstadens lysande tillställningar. Ilrad kan väl öfverviäga ett nöje, der ett sitlskap af grannar och vänner sammanträffar, till på köpet om dessa tro ungefirjemnåriga, icke öfverstigande medelåldern, med gladt lynne, god helsa, företagsamhet och jemnlikhetskänsla? Ett sällskap if sådana vänner, kan på landet med ringa kostnad roa sig alldeles förträffligt — icke så ihufrudstaden. Der måste mun, enligt tidens sed, snart sagdt, uppoffra ett litet kapital för att en afton kunna njuta af sina vilnners sillskap, nota bene om man på samma gång skall kunna göra aftonen riktigt comme il Såsom hevis på, att det s. k. bondlandetst hefolkning icke saknar företagsamhet och smak, såsom mången stockholmare tror, må här nämnas, ott i närheten af Gnesta jernviigsstation en ganska lyckad tillställning cgde rum fredagen den 12 februari. Några unga herrar, hvilka äro kända för att icke spara mödan. då det gäller att arrangera nöjen, kommo på den idn att inbjuda åtskilliga af ortens närboende herrskaper, inalles 40 å 50 herrar och damer, till ett skridskoparti. Inbjudningen behöfde minsann icke repeteras; ty alla voro på förhand ense om att aftonen skulle blifva animerad, hvarpå de ej heller misstogo sig — Natten före och på rmorgonen famma dag inträffade emellertid ett dugtigt snöfall, hvadan såväl herrar arrangörer, som ock alla, hvilka blifvit inviterade, sågo sigihbörjan svikna uti sina förhoppnivgar samt träffade af det hårda ödet att få a det präktiga nöjet; men plötsligt skimrade fram con ljusglimt. Man började nemligen på isen ploga en bana, och man icke blott plogade, utan man sopade, så att det stod herrliga till, och så blef sorgen stillad. Klockan 4 på e. m. skedde samlingen på isen, tätt nedanföre Erustuna kyrka och den närbelägna prestgården, hyarefier åkningen gonast började. Vid ena ändan af den temligen långa banan var en slingkiike anbringad och vid den andra en af vackra granar tillredd stör berså med sittbinkar och börd. Den uti s skoåkning okunnige var i följd häraf icke heller blottad på beqvämlisheter. -— Bersån var rikt eklärerad med marschaller och kult lyktor, samt framför fasaden med 2 vildiga tjärtunnor, som spredo sitt sken öfve var skridskobanan upplyst med 50 3 60 sty på ömse sidor uppförda marschaller, likas banan. Några af de åkande voro ifven med facklor. En brinnande bål med sitt nämnam intog hufvudsätet i borsån och mån kan veta att denna icke ådrog sig den minsta uppmirksamheten; hvem vill väl vid ett dylikt nöje förkasta en väl tillredd brylå, som bjudes midt på sjön. Man roade sig tappert, man drack skålar, som åtföljdes af fanfarer, exeqverade af on förträfflig hornblåsare, man sjöng folksången och andra fosterlandssånger, och man fick äfven glädja sig åt ett litet nätt fyrverkeri, af ärrangörerne sjelfva tillverkadt. -— Vädret var utmärkt, godt, hvarföre man tillbringade cirka 3 timmars tid på sjön. Af samma anledning tillströmmade en massa allmoge, hvilken till en del deltog i åkvingen, under det andra roade sig åt att beundra de mer och mindre talangfulla skridskogångarne och de stundom inträffade kullerbyttorna. Slutligen begaf man si upp till. prestgården, hvarest erhållits tillstånd att fortsätta nöjet. Efter intaget tå sattes benen ånyo i verksamhet. In liflig dans börjades och härmed fortsattes tills på morgonen då sällskapet Atskiljdes, med höpp om ännu ett sådant nöje,