Dagens Nyheter – 17 februari 1869, sida 2

— Icke stort, med dock något — sade Claude. — Jag är en tjuf, en mördare. Men hvarför har jag stulit, hvarför mördat? Måtte ni, herrar edsvurne, ställa dessa frågor i bredd med de andra! Etter en fjerndedels timmas öfverläggning blef Claude af tolf landtmän dömd till döen. Det är onekligt, att den omständighet, att den anklagade hette Gueux (tiggare), redan från början gjort på många bland dem ett djupt intryck. Man uppläste utslaget för Claude, som endast svarade derpå: Godt! Men hvarföre har den menniskan stulit, hvarför har han mördat? Dessa två frågor hafva de icke besvarat. Återkommen till fängelset, intog han lugn sin aftonmåltid och utropade: Trettiosex mödosamma år! Han ville icke vädja till kassations-domstolen; en af de barmhertiga systrarna, som skött honom, bad honom under tårar derom. Han gjorde det för att göra henne till vijes. IHan syntes ända tillsista ögonblicket varit deremot; ty jnst som ansökningen aflemnades till vederbörande, var fatalietiden af tre dagar på några minuter när förfluten. Den fattiga qvinnan gaf honom ett femfranksstycke; han tog det och tackade.