Dagens Nyheter – 17 februari 1869, sida 1

Under det ansökningen föredrogs, gjordes Claude rymningsförslag af fångarne i Troyes, hvilka alla ville uppofira sig för honom. Han afslog det. Fångarne kastade efter hand in till honom en spik, ett stycke jerntråd och handtaget af ett ämbar; ett enda af dessa verktyg var tillräckligt, för en så skarpsinnig man som Claude, att genomsåga bojorna. Han gaf spik, jerntråd och handtag åt vaktkarlen. Den 8 juni 1832, sju månader och fyra dagar efter gerningen, föll domen, och verkligen, som man ser, pede claudo. Klockan 7 på morgonen denna dag visade sig en notarie i Claudes fängelse och underrättade honom att han endast hade ännu en timme att lefva. Hans nådeansökan hade blifvit afslagen. Välan! — sade Claude kallt — jag har sofvit godt i natt, utan att ana, att jag kommer att sofva bättre nästa natt: Kraftfulla menniskors ord synas vid dödsstundens annalkande vinna uttryck af en viss slorhet. Presten kom, bödeln följde. Han var ödmjuk mot den förre, vänlig mot den sednare. Han tänkte både på kropp och själ. Han behöll fullkomlig sinnesstyrka. Under det håret afklipptes honom, yttrades i en vrå af fängelset något om koleran, som hotade Troyes. — Jag för min del — sade Claude — fruktar icke för henne.