Dagens Nyheter – 17 februari 1869, sida 1

Uppsyningsmanunen svarade med en åtbörd af otålighet: — Omöjligt! Det blir som det är. Icke ett ord mer härom, hör du! Du tröttar ut mig. Han fördubblade nu sina steg; Claude gjorde detsamma. Under det de så talade, hade de hunnit till dörren; de åttatio följde med ögon och öron, utan att andas. Claude vidrörde sakta uppsyningsmannens arm. — Säg mig åtminstone, hvarför jag är dömd att svälta ibjäl, säg hvarför ni har tagit honom ifrån mig? — Jag har ju svarat, att det icko angår dig! Nu vände han honom ryggen, och fattade i låset. Vid uppsyningsmannens svar hade Claude tagit ett steg tillbaka. De åttatio närvarande bildstoderna sågo honom uppdraga yxan. Handen höjde sig, och innan ännu uppsyningsmannen hunnit få fram ett rop, hade redan tre hugg — det är rysligt alt omtala! — alla i samma skåra, klufvit hans hufvudskål. Då han i detta ögonblick föll baklänges, träffade ett fjerde hugg ansigtet, och, som den lössläppta ilskan ivke lätt afstannar, elt femie onödigt hugg hans högra lår. Uppsyningsmannen var död. Claude kastade yxan ifrån sig och utropade: Nu kommer turen till en annan. — Den andre var han sjelf. Man såg honom TRE BERÄTTELSER. HÄ. Tr