Dagens Nyheter – 16 februari 1869, sida 3

Juridiskt. Under denna rubrik erra vi, tid efter anzan, låta här i bladet inflyta uppsatser, med hänsyftning å, i våra lagar befistliga, luckor och bristfälligheter, hvilka borde fyllas och afbjelpas, för att icke lemna ram åt misstydning och deraf följande långvariga rättegångar. Det är naturligt, att en lag icke kan från början skrifvas så fullständig och ofelbar, att den är till fyllest för alla förekommande fali. Men många stadgar, både i vår allmänna lag och de särskilda författningarne, äro till den grad litet sägande, att de kunna, på flere olika sätt tolkas, utan att gifva erforderligt stöd åt någon viss öfvertygelse derom. Vi anse det alltså vara af mycken nytta, attsådana brister framhållas, för att om än lagstiftaren lemnar dem utan afseende, de likväl må tagas ad notam af hvar och en annan, som deraf kan finna sig iotresserad. De försigtighetsmått vi vilja föreslå, kunna af den enskilde vidtagas, äfven om lagstadgandena icke ändras, och han ställer sig då på förband i säkerhet för alla vrängriogar, hvilka kunna härflyta från en knapphändig och dunkel lag. Innan Vi ingå i speciaiteter, vilja vi dock först leda uppmärksamheten på det ringa afseende man hos 0ss vanligen fäster vid författandet af legala handlingar. Giltigheten af hvarje sådant dokument, har obestridligen sin grand i den lagkunskap, urskilj-ing och för