Dagens Nyheter – 16 februari 1869, sida 1

veten alla, att Albin var min bror. Den portion jag här erhåller, är icke tillräcklig. Det förslår ej en gång, om jag köper mig mat för det lilla, jag här förtjenar. Albin delade sin portion med mig, och jag höll af honom, först för det han födt mig, och sedan för det han höll af mig. Uppsyningsmannen har skiljt oss åt. Det gjorde honom ingenting, att vi voro tillsammans; men han är elak och road af att plåga folk. Jag har bedt honom, att få igen Albin. Ni ha ju hört det? Han ville icke. Jag lemnade honom anstånd till den 4 november, att gifva mig igen Albin. För det jag sade honom detta, lät han sätta mig i mörk arrest. Derför har jag under tiden hållit räfst och dömt honom till döden). i dag är den 4 november. Om två timmar kommer han, för att hålla sin rund. Jag säger er nu, att jag ernar slå ihjel honom. Ha ni något deremot? — Alla tego. Claude fortfor och talade, med en för honom egen kraft, förklarande att han väl visste, det han begick ett stort våld, men trodde icke, att han hade orätt; han vädjade till de 87 tjufvarnes samveten. Han var bragt till det yttersta. Den grymma nödvändigheten att skaffa sig sjelf rättvisa — sade. han — är en väg utan utgång, ) Ordagrannt.