Dagens Nyheter – 15 februari 1869, sida 1

Likasom genom en tyst öfverenskommelse och utan att någon, icke en gång han sjelf, visste hvarföre, frågade honom alla till råds, lydde, beundrade och sökte likna honom; det är högsta graden af beundran. Denna allmänna lydnad af så olydiga naturer var icke ett litet beröm, Han hade fått befälet öfver dem, utan att tänka derpå. Det gjorde blicken från hans öga. Ögat är det fönster, hvarigenom man ser tankarne passera in och ut genom menniskans hufvud. Sätt en menniska med tankar bland menniskor, som ha inga, och inom en viss tid, enligt lagarne för den oemotståndliga dragningskraften, skola alla de dunkla stjernorna med tillgifvenhet och vördnad röra sig omkring den lysande. En del menniskor äro jern, andra magneter. Claude var en magnet. Således hade han inom tre månader blifvit själen, lagstiftaren och ordningsmannen inom verkstaden. Då nu den verkande kraften öfverallt var i rörelse, blef han, enligt en ganska naturlig motverkan, lika mycket hatad af fångvaktaren, som fångarne älskade honom. Så är det alltid: folkgunst går hand ihand med onåd. Slafvarnes vördnadsbetygelser äro alltid åtföljda af herrarneg hat. Claude Gueux var storätare — en egenhet, som tillhörde hans organisation. Hans TRE BERÄTTELSER. II. 5.