Dagens Nyheter – 15 februari 1869, sida 1

på gården, på en sten, med armbågarne på knäet och pannan tryckt mot hinderna, flera timmar orolig i samma ställning. Då gick en af korrektionisterna, Faillette, till honom och frågade, skrattande: — För fan, Claude! hvad grubblar du på? — Claude upplyfte långsamt sitt hufvud och sade: jag dömer en till döden. En afton ändtligen, det var den 25 oktober 1831, just under det uppsyningsmannen höll runden, trampade Claude med ilska sönder ett urglas, som han om moigonen hittat i gången. Uppsyningsmannen frågade hvad det var för buller? — Det är ingenting — sade Claude — det var jag, herr uppsyningsman. Gif mig igen min kamrat. — Det sker icke. — Det måste ske — sade Claude med djup, allvarlig röst, såg uppsyningsmannen skarpt i ansigtet och tillade: Besinna er! I dag ha vi den 25 oktober; jag ger er tid till den 4 november. En vaktkarl yttrade, i anledning af denna Claudes hotelse, att den förtjente mörk arrest. —Å nej — svarade uppsyningsmannen med ett föraktligt leende — man får lof att fara vackert med det folket. Dagen derpå närmade sig korrektionisten Perrot till -Claude, som tankfull vandrade fram och tillbaka ensam, och lät de öfriga