Dagens Nyheter – 13 februari 1869, sida 2

om upplysning, så fatta visst folk det på detta sätt och handla derefter. Så uttyda de våra ord. Vidare! Han anlände, fördes i ett fängelse om natten, i en verkstad om dagen. Verkstaden har jag ingenting emot. Claude, förr en ärlig handtverkare, nu en tjuf, hade ett allvarsamt och värdigt utseende. Så ung han än var, bar hans höga panna redan skrynklor — några grå hårstrån gömde sig i det yfviga, svarta håret; under de väl formade, bågiga ögonbrynen låg; ganska djupt, ett mildt öga; vida näsborrar, utstående haka, högmod på läppen — ett skönt hufvud. Vi skola se, hvad verlden gjort af detta. Han talade litet, för det mesta genom tecken; något öfverlägset i hela hans väsende skaffade honom gehör; hans min var tankfull, mer allvarsam än lidande. Likväl hade han utstått mycket. : I den korrektions-inrättning, der Claude, var inspärrad, fanns en uppsyningsman öfver verkstäderna, en tjensteman, som, på en gång fångvaktare och entreprenör utdelade beställningar åt handtverkaren och hotelser åt fången, satte verktyg i händerna och bojor om fötterna. Denne var egen i sitt slag; fåordig, tyrannisk, obeveklig, höll han alltid maktens tygel strängt i handen; för öfrigt var han artig sällskapsman, nå