lofvar godtgöra dig genom att blifva den snällaste och bästa af alla hustrur. — Låt se att du håller ord, du lilla botgörerska! — fortfor han och kysste henne. — — Men det var sannt! Vi få inte glömma mamma och pappa. De vänta nog på oss nu fast de inte vilja störa oss. Du skall veta att pappa redan invigt mamma i de händelser som timat, under det jag afslöjat dem för dig. Med dessa ord tog han henne om lifvet och nästan bar henne ut i hvardagsrummet. Här möttes de af de gamle, som nu för andra gången, under glädjetårar, gåfvo dem sin välsignelse. —