tankar, hvilka han dock icke velat yppa innan han fått något stöd. för dem. Då han emellertid af en händelse fått höra huru Edgren för Eva berättade det ryktet ville veta, att han (Hellberg) icke älskade henne, utan friade till henne endast för hennes penningar, beslöt han dock att meddela sig med sin tillämnade svärfader. — Gubben ville i början icke tro Edgren om något ondt, men han lofvade dock: att, i förening med Hellberg, hädanefter hafva ett vaksarmt öga på honom. Hellberg började nu tänka på, att det måhända ginge lättast att afslöja Edgren om man använde list mot list, eller med andra ord sökte öfverlista honom; men han kunde omöjligt finna något lämpligt sätt att verkställa sin plan. Emellertid kom aftonen. Eva hade då förebrått honom hans otrohet, samt rusat ut och icke velat lyssna till häns ord; och som han börjat misstänka att hon måhända pröfvat sitt hjerta alltför litet, då hon skänkte honom sin kärlek, och att hon kanske, när allt kom omkring, icke älskade honom, beslöt han — för att jemväl komma i tillfälle att genomskåda Edgren — att skrifva det bref vi redan läst och deri han föregaf sig hafva rest bort för att icke återkomma; något som han äfven ämnat derest hans tankar vunnit bekräftelse. Sin plan omtalade han för gubben Strömqvist och han öfverenskom med denne att hålla TRE BERÄTTELSER. IL 5.