Dagens Nyheter – 12 februari 1869, sida 2

Då man nästan i alla landskap sväfvar i villrådighet om hvad som skall göras för att bereda den arbetslösa befolkningen sysselsättning och förtjenst, så att den ej må behöfva underhållas af dem, som ännu egå något qvar, torde det befinnas nyttigt att inhemta de utvägar, som på ena eller andra stället påfinnas, och vi meddela derföre följande uppsats ur en landsortstidning: Uti en församling af Kronobergs län, det nämnes ej hvilken, kar man vidtagit följande anordningar till motandea af nöden. I medlet af december månad sistl. år ,aldes på kommunalstämma en nödhjelpskomit6, bestående af 12 do anseddaste och förmögraste män, hvilken komitå fick oinskrärkt fullmakt att å kommurens vägrar vidtaga nödiga mått och steg för beredande af arbetsförtjenst åt den stora arbetslösa befolkningen i kommunen. Nödbjelpskomitten skulle deremot ej befatta sig med de vanliga fattigvårdsfrågorra, som fortfarauda bandhafvas af kommunalnämnden. Frågaa blef då först för nödhjelpekomitten att anskaffa penningar. Man utverkade sig i ortens bankinrättning ett kreditiv å 3,000 rdr. Derpå utbjöd man åt hvem som ville s. k. förlagslån å 200, 300, 400, 500 och 600 rår, att mot borgen öfvertagas och räntefritt inr ehafvas intill den 1 okt. 1870, men med förbindelse att vid något arbetsföretag, såsom odling eller dylikt, använda ett visst antal dagsverken af arbetslösa personer, som rot:vis förtecknades, och hvilka ej kunde af sina vanliga arbetsgifvare sysselsättas. För att Annans Antal så Akella LA SWEA bon, dock angeläget att söka förmå hvarje burgen arbet:gilvare att så vidt möjligt sysselsätta alla do arbetare, han brukade använda. Lånen blefvo begärliga. Omkring sju sådana arbetsföretag äro ru i gång i särskilta delar af socknen. Ehuru Jåntagaren gaf förbindelse å hela lånet, får ban dock ej lyfta deraf mera än som motsvarar den arbetslön, han för hvarje vecka behöfver utgifva. Vid hvarje arbetsföretag är en tillsyningsman, som inspekterar arbetet och verificorar arbetsnotan för veckan. Endast efter devna rota få pengar lyftas hos nödbjelpskomittens antagne kassör. Det är i allmänhet öfvertemnadt åt arbetsgifvare och arbetstagare, att sig emclian aftala om arbetslönens belopp. Vanligast göre: arbetet på betiog. Endäst om rågra missbruk af denna frihet skulle företa sig, af den art, att ändamå!et med förlagslånen dorigenom skulle förfelas, har nödhjelpskomitten rätt att irgripa förmedlande, och om det ej hjelper, kan Jånet gerast återfordras. Genom dessa anordningar, äfvensom genom inköp af lin samt rötbår till spionirg och väfning för qvinfolken, her förut befintlig jäsning och oro i sinnena alldeles lagt sig. Arbetarne äro nöjda och belåtna, ty de ha fått arbete och derigexom