Dagens Nyheter – 12 februari 1869, sida 1

-— gå det! ... men för Guds skull trösta dig!... Den usla menniskan är ej värd dina tårar. — Brefvens intryck gjorde ett djupt intryck på Eva. Hittills hade hon alltid hyst ett svagt hopp att Hellberg skulle återkomma, och detta hade för henne utgjort en källa till hemlig glädje. Nn deremot, fick hon veta att han aldrig älskat henne, att de eder han svurit varit falska och att hela hans föregifna kärlek endast varit ett fagert tal, hvarigenom ban velat bedraga henne, för att kunna komma åt hennes penningar. Denna visshet föreföll henne så smärtsamt. Hon försökte att hata honom; men det var henne omöjligt. Nu då hon visste att hon aldrig egt, aldrig skulle ega hans kärlek, kände hon att hon älskade honom ännu mera än förr och att hon aldrig skulle älska någon annan: Som denna kännedom emellertid framkallade nya smärtor sökte hon att glömma honom, men icke heller detta var möjligt. Hans bild återkom ständigt för hennes blickar. Emellertid förlorade han helt och hållet sin fordna åtrå efter nöjen, och trifdes helst hemma. Ändå en vinst! Så förflöto några dagar. Det var en eftermiddag, och som vädret var ovanligt vackert, ville fru Strömqvist TRE BERÄTTELSER. I, 4.