Dagens Nyheter – 12 februari 1869, sida 1

Hon hörde buller af steg. I mörkret upptäckte hon skuggan af en manlig gestalt och åter ljöd det för hennes öron: — Eva! Med ett glädjeskri störtade hon upp. I nästa ögonblick låg hon hårdt sluten i sin älskades armar. Det var en lång, en innerlig omfamning. Ingendera yttrade ett ord. Det var som skulle de fruktat att med ett enda ljud störa intrycket af den sällhet de kände. — Du älskar mig då? — hviskade slutligen Eva; -— och ..Hellberg afbröt henne med att trycka en glödande kyss på hennes läppar. — Jag har alltid älskat ock skall alltid älska endast dig! — sade han. — Du är min första,, min enda kärlek. — Men ... m en ... — Jag förstår hvad du vill säga, älskade. Du tror dig ännu icke kunna lita på min kärlek! Du vill veta huru det förhåller sig med de bref du fått af Edgren! Ar deticke så? — Kom och sätt dig vid min sida här i soffan, så skall jag i korthet berätta dig under hvilka förhållanden jag sett dagen. Och nu började han en detaljerad beskrifning om sin ovilja mot Edgren och orsaken dertill. Han omtalade huru han flera gånger hos Edgren varseblifvit en dubbelhet, som inom honom väckte åtskilliga miss